Uppdatera ditt bokmärke
AllmänSkapad av Pierre 2010-01-21 18:01Den här bloggen kommer snart försvinna
- Kommentarer(0)http://www.pierres.se/#post430
Jag gick med i en klubb på Fbook kopplad till min pappas lilla finlandssvenska kommun. Regeln där är att man ska skriva på den lokala svenska dialekten. Efter att läst inläggen så förstår jag varför jag har så svårt att förstå min släkt. Kan du läsa detta?:
Tå ja va liitin kona man tjööp rööda, grööna å giula kattkaramellar på grillin fy fäm penn stytji. Å så Seelis sinappin föståås... he va nou ti best he. Lami en raaklenk. Grillin stou tidee brejvär tä blåmsterhandilin je idaa. På annon siidon vejin fanns in telefontjiosk som man kona ga å ring åt malaxpåjkan fron. Men ni je väl fy ong ti minns he ni såm je jär? Elo?
Mer om svenskan i Finland: http://www.energiomiljo.org/eriklevlin/Finlsvkom.jpg
Kanske får ta tillbaka det där med att man ska stämpla in på jobbet. Var personalen från XX som sa det.
Jag kollar efter ett nytt bloggverktyg. Vill helst ha på egen domän och så finns det en del funktioner som jag vill ha. Och innan Skånskan kommenterar att man kan ta vad som helst: Tänk om någon skickade in dig till Coops pappersavdelning och sa att det var allt du hade till att scrappa 
Men så svårt att hitta egen domän kombinerat med funktioner som är enkla att jobba med och där man slipper en massa html-kod-tjafs.
Måste ju tjata lite om terapin. Det ger en ju rätt mycket att tänka. Det är dock lite svårt att förklara hur det funkar för det går rätt sakta fram. Vissa saker verkar ta all evighet. Och det är rätt ok. Man komemr inte så långt på ett 60 minuters samtal.
Vi pratade lite om hur det hade varit hemma hos min familj. Det som slog mig var att på hela tidne så frågade ingen i min familj hur jag hade det. Hur jag mådde, jobb, fritid vad som helst. Absolut ingenting. Och de gör sällan det. Jag är absolut aktiv i våra samtal. Det är inte så att jag sitter tyst men ska det berättas något så får jag babbla på själv. Jag frågar ju dem om allt möjligt men aldrig ett ord tillbaka.
Detta är ju något jag upprepar i många relationer. Jag är absolut ingen martyr över detta för det är ju mitt egna val. Inte alltid, men väldigt lätt söker jag mig till vänner och kärlek där jag förintas helt. När jag ser på det så är det ju sant men jag kan inte fatta varför. Jag har några exempel som är riktigt obegripliga. Men vad fan är det för fel på mig? Jag borde ju bara be dem dra åt helvete. Du som läser detta behöver inta ta åt dig för dem det gäller kommer ändå aldrig förstå.
Någonstans så vill jag ju förinta mig helt. Men är väl egentligen inte det att jag sitter tyst som en mus men det finns några personer som liksom nästan ser frågande ut just om jag säger något om mig själv. Ok det var nog lite för komplext det där. Och man ska väl kanske inte hänga ut dem. Eller jo det är ju min fuckin blogg.
Vart var jag på väg med detta inlägg? Jo, det var väl detta med att man får så mycket att tänka på i terapin och det är ju inte alltid man får svaren. Jag måste ju ta kontrollen själv. Till mitt försvar så måste jag säga att det är svårt att ändra gamla vanor, även om man mår dåligt av dem.
Jag funderar lite på hur jag ska göra nu. Vet inte. Men det får jag ta väl ta upp i terapin. Jag är fortfarande osäker på hur jag ska göra med homopsykologen. Om vi ska ta ett uppehåll eller inte men det kommer vi nog fram till på tisdag. Vi har rätt dynamiska samtal, minst sagt!
Mamma S: Pierre, det här med Skype var bara en bluff. Pappa U kontaktar de där slampiga grekiska damerna istället för Halland.
Pierre: Var inte orolig. Jag bäddar på soffan. Fru P hämtar dig. Vi skaffar Silbersky som skilsmässoadvokat. Mamma E får betala med naturens kreditkort.

På måndag börjar vi jobba enligt stämpelklocka på jobbet. Men nu för tiden ska man logga in på sin dator, logga in på ett fjärrskrivbord via intranätet, smartcard, dosa och kod för att stämpla in och ut. Ok om man nu med våld ska ha stämpelklocka, kan man inte då ha en vid dörren?
Herregud, har ju redan så många koder,kort och puckar. En av dem kunde ju registrera vilken tid man kommer och går.
Plus att man visst måste stämpla ut innan man kan fördela tiden på olika projekt...
Jag tror Armageddon är nära..
1. Mamma S hjälpte mig igår att logga in på fjärrskrivbordet och redovisa tid.
2. Nu har jag precis skypat med Mamma S och Pappa U. De har installerat Skype för att kunna titta och prata med barnbarnet i Halland.
Vad blir nästa chock? Mamma E och Fru P i långa kjolar och heltäckande blusar?
http://aftonbladet.se/nyheter/article6428781.ab
Satt och läste artikeln om klubbar på Facebook som börjar som en oskyldig klubb och som sedan byter namn till något kopplat till pedofili eller något annat sjukt. Jag skulle tro att detta bara är början till problem med Facebook.
Nu ska man väl inte vara paranoid men bara det faktum att när man lägger till en applikation så ger man företaget alla uppgifter om en själv och sina vänner är ju rätt skumt.
Och sedan blir det ju rätt kul när folk skriver sina statusuppdateringar i fyllan eller i vrede. Så småningom kommer man ju börja se effekter av sånt. På jobbet har vi redan sett effekten av att skriva att man shoppar och knullar.
Veckan har dominerats av att jag har sovit dåligt men jag kan inte hitta någon anledning. Jag tar ju för fan sömnpiller. Kanske är så simpelt att jag fryser.
På jobbet har det rullat på med diverse saker. Det blev nog ett missförstånd när jag bloggande om mitt vikarierande för DH. Det handlade om enkla saker som gick sakta pga jag inte riktigt kan programmet. Flera kollegor trodde jag på något sätt var like övebelastad som DH och så var verkligen inte fallet.
Snarare så var det väl så att jag sabbade. Usch det var fan min största tabbe någonsin i karriären. Orkar inte ens gå in på det.
Sedan har det ju varit en del grejer med lite nya element. Nej det blir fel att skriva om.
Avslutningsminglet var kul. Kändes som sagt var kul att träffa många och en del kändes bara fel. Jag var rätt kallsinnig till x-kollega i alla fall. Känner mig verkligen sviken. En person som alla tycker är så rar och gullig men som fan bara är mesig och falsk.
Manliga ex-kollega har alltså legat med nuvarande kollega X. Problemet är att jag inte vet vem nuvarande kollega X är och vi har inga foton i vår interna telefonkatalog.
Och jag skulle kunna ge min ena arm för att få reda på vad den samkönade skandalen är.
Nu är jag sjukt trött. Så kort resumé. Kysste nästan DH välkommen till jobbet av ren tacksamhet att slippa alla konstiga grejer. Och den känslan satt kvar under dagen.
Stor nostalgi ikväll med avslutningsmingel på XXX. Fan va kul det var att träffa folk och en del var mindre kul...
Dagen började med att jag aldrig kom med någon buss över Västerbron. Hela tiden längst bak i kön och bussen stack.
Sedan slutvisning av några filmer. Så klart var de inte klara. Tror fan vi aldrig ser slutet.
Fortsatte mitt vikariat för DH. Gick sakta men säkert framåt. Organisationen drabbades av total webbpanik framåt eftermiddan men drabbade mer stackars Fröken Tranås än mig. Efter kl 17 fick jag dock lägga ut ett meddelande på första sidan. Tog dock en halvtimem innan jag fick tag på ansvarig chef som skulle säga ok. Jag tror att jag även lyckades tidstyra avpublicering. Vi får hoppas jag gjorde rätt.
På tbanan insåg jag att det måste gå dåligt med lägenhetsförsäljningen i Gamla Filmstaden för nu erbjöd dem 12 månader avgiftsfritt.
Igår var jag smakråd åt Suhrskan som tittade på en hyresrätt i Sundbyberg. Just nu är det oklart om hon fick den men allt tyder på ett nej. Synd, den var fin med bra läge.
Jag är otroligt trött just nu. Ska bara ta det lugnt.

Många frågar mig om hur det är att gå i terapi. Och det är otroligt svårt att beskriva. Det beror så på vem psykologen är och vart man hamnar i samtalet.
Terapin för panikångesten är ju rätt problemorienterad medan homopsykologen flyter in i så många olika saker. Och det kanske är mer känsliga saker.
Ibland blir jag alldeles stel när jag tänker på vad jag sitter och säger till en totalt främmande person. Men det är väl just det som är meningen. Det är dock en klyscha det där med att det skulle vara som att tala med en vis vän.
Ok detta blev ytterligare ett snurrigt inlägg. Jag funderar just på vad homopsykologen ger mig och om jag borde göra ett uppehåll eller inte. Det hjälper mig trots allt att se olika saker i mitt liv. Och världen omkring mig, jag tänkte nästan skriva lite om det men kan nog såra några i mina privata sfär så jag gör inte det.
Imorron kommer resten av enheten till Söder. Ja i alla fall Fröken Tranås, Dark Horse och Skånskan.
Jag försökte lite hastigt ta bort alla mina grejer från Skånskans bord. Blir ju konstigt att "bara" ha ett bord. Men om man ska tro hennes uppdatering på FB så ska hon eller har hon gift sig.
Dark Horse vet ju hur man gör entré. Idag kom hon in som en drottning med sin Beloved på armen. Jobbet avstanande helt. Till och med enhetschefen satt desperat inne i ett mötesrum och försökte kika ut.
Hälsokostbutiken i samma hus har en hylla med produkter från Gotland. Och jag vet ju vilken hälsofanatiker DH är så jag tänkte nästan köpa något. Men när man läste noggrannt på etiketten så stod det "Ursprungsland Finland". Nog för att Gotland ligger öster ut men det där känns som falsk marknadsföring.
Dagen började alltså med rotfyllning. Ja vad ska man säga? Kul är det inte. Men Fru P har nu upplyst mig om att vi i den nya organisationen får göra det på arbetstid. Oj oj med alla mina hål så lär jag inte ha tid att arbeta.
Jag fortsatte sedan med ett besök hos homopsykologen. Jag satt hela tidne och kämpade mot tårarna. Ja men varför gör jag det? Alla psykologer har ju en bunt med näsdukar framme. Lika bra att använda dem.
Fick en del saker att fundera på. Dels om mitt liv men också om vi ska ta en paus och jag fokuserar på ångesten. Vet inte riktigt hur jag ska göra.
På jobbet upptäckte jag att tre av mina matlådor hade stulits ur frysen. Ja det var hemmagjorda så jag får väl ta det som en komplimang. Men det känns faktiskt lite konstigt att någon vill sno ens mat.
Söndag 10 jan 2010 kl 20.00 i SVT2: HemlighetenIgår hände en barnslig sak som jag tog så illa vid mig. Otroligt löjligt av mig men så är det ju ibland.
Jag kom precis hem från Miss E och Ebba. De var lite krassliga men på bättringsvägen så jag hoppas jag inte drog på mig något. Miss E kan som vanligt trolla fram både gott italienskt kaffe och mat. Man blir ju imponerad. Alltid lika trevligt.
Jag sov otroligt dåligt i natt men jag har ingen aning varför. Tror det berodde på att jag var totalt täppt i näsan. Lite skumt med näsan numera. Jag kan bara börja toknysa och på gamla kontoret så täpptes näsan igen helt i allt damm senaste månaderna.
Såg reklamen för anti-mobbning på TV. Jag tänkte lite då på X som har mobbats i 18 år på jobbet. Man skrek grejer efter honom, förstörde utrustning, hällde sand i hans bensintank etc etc. Herregud, tänk att vara livrädd för att gå till jobbet för man inte vet vad folk ska göra med en. Och vilken skam det säkert är för en vuxen att leva så.
Idag hade jag ett djupt samtal med..mmm låt oss kalla henne Madame X... om detta med män och sex. Jag kanske gör något fel. Jag är faktiskt inte så duktig på sån där sängkammarakrobatik. Man inser ju liksom det när man är i närheten av en mästare.

Imorse hade jag en tid hos psykologen. Det var ett viktigt och avgörande möte. Jag hade peppat mig med vad jag skulle säga och vad jag ville.
Men så hade hon blivit sjuk. Självklart kan sånt hända men jag kom liksom av mig på något sätt. Det blev så konstigt.
Chattade lite med en barndomskompis som varit sjukskriven i fyra år pga bland annat panikångest. Ok många andra problem också. Jag har också haft kontakt med en ex-kollega som valde att lämna XXX pga panikångest. Självklart så försvann den inte bara för att personen bytte jobb.